Begravning

Idag har vi varit pa begravning. Jag har bara varit pa en tidigare i mitt liv och den var hemsk. Inte for att begravningar brukar vara kul men detta var min mammas basta kompis som tagit livet av sig. Jag var tonaring och hon hade yngre barn. Hennes yngsta var tre har jag for mig. Det var en stor katolsk begravning med mycket drama. Lite som nagot man skulle kunna se i Gudfadern. Folk som skrek ut sin sorg som ett skri fran avgrunden och nastan kastade sig i graven nar det var tid for jordfastning. Jag kommer ihag det som ett totalt emotionellt kaos. Jag ar superempatisk och sa fort jag ser nagon grata eller ar ledsen far jag ont i sjalen och kanner deras sorg och borjar grata. Med denna bakgrund sa forstar ni kanske att jag var lite radd. Men det gick ratt bra. Det var bara vid ett tillfalle nar jag fick ont i sjalen som jag kande att jag potentionellt kunna do av sorg. inte idag alltsa men det skulle kunna ske i framtiden. Det gor mig radd.
Det intressanta med denna begravning som forresten begravde Justins pappas kusin som jag aldrig traffat, var att det var en militarbegravning. Det finns en gammal vulkankrater som heter Punchbowl dar man efter endra varldskriget anlade en militar begravningsplats som heter “National Memorial Cemetery of the Pacific”. Den ar enorm och upptar nastan hela kratern. Utsikten darifran ar fatastisk. De gamla hawaiianerna anvande Punchbolw som da hette Puowaina och betyder Hill of sacrifice. Eller jag behover nog inte beratta vad de anvande den till. Kung Kamehameha the Great, som foresten firas har idag da det ar helgdag och Kamehameha day, drog dit kanoner som han skot nar det var finbesok.
Men i alla fall sa ar det en begravningsplats nu. Sa begravningen idag utfordes av militarprasten och det var flaggvikning och flaggoverlamning, militara hedersbetygelser. Sa stod det en ensam militar med en trumpet och spelade en sorglig sang. Det var fint.

Sorken, Jun 12, 2007 | 3 Kommentarer