Berkeley

Vi ar kvar i norra Kalifornien. Imorgon bitti bar det ivag hem igen.
Jag alskar Berkeley och onskar att vi kunde bo har. Jag tror att jag hade haft mindre hemlangtan om vi gjort det.
Sam mar battre men kommer nog att vara kvar pa sjukhuse lange till. Vi fick ta med Stella till honom harom dagen och han blev jatteglad. Hon var sa klart lite skeptisk men hon ar skeptisk till allt forst. Nar hon hade studerat fardigt sa tog hon tag i hans finger och skulle sa klart ha stoppat det i munnen om hon inte hade suttit sa langt ifran.
Tyvarr sa kommer vi inte att kunna ta med henne dit mer innan vi aker i morgon. Men nu har han i alla fall fatt se och traffa henne. Forhoppnigsvis far vi fler chanser.
Pa Tisdag kommer Justins mamma hem fran Nepal och da skall vi beratta den trakiga nyheten.

En van till familjen kom hit och halsade pa idag och hade med sitt barnbarn Selina, 10 manader. Stella hanger inte med sa manga bebisar och var inte sa imponerad. Justin har last nagonstans att bebisar inte bryr sig sa mycket om andra kids innan de ar ett ar sa det kanns inte sa panikartat. Jag tror att det kanske mest ar mammor som behover hanga med andra mammor som stod och support.
Hon lyckades dock att peta Selina i ogat sa att hon grat inom tva minuter av deras ankomst.
Det lustiga var att de bada var ungefar pa samma stadie i utvecklingen fast det ar tre manader skillnad i alder. Den storsta skillnaden var att Selina kunde krypa framlanges medan Stella an nu bara kommer bakat. Men hon studerade hennes krypande lite sa det kommer nog innan vi anar. Tur att vi har kopt ett “fangelse” till henne. Forhoppningsvis kommer det fram nasta vecka.

Sorken, Nov 21, 2009 | 3 Kommentarer