Copacabana

Igar var Justins sista dag i skolan. Slutprojektet ar fardigt och tva ar har passerat. Jag ar jattestolt over honom och filmen ar inget masterverk men valdigt rolig.
Pa kvallen skulle vi pa en efterlangtad avslutningsfest hemma hos hans klasskamrat Kekoa, killen som har kareoke on demand. Vi skulle sova over sa att ingen av oss behovde sitta dar och vara nykter utan vi kunde bada slappa loss och fyllekareoka. Nagot som Justin gjorde for oss bada festen innan. Jag var helt hyper hela dagen. Dels for att jag ville att han skulle komma hem och oppna presenten som jag kopt. Super mario galaxy till wii. Dels for att jag skulle bli full och bete mig.
Pa kvallen borjade vi packa ihop oss for avfard. Jag hade gjort en form av glogg som det skulle bjudas pa. Den var kanske inte den mest autentiska men med lite mer tillsatt socker sa smakade den som the real thing och de andra pa festen tyckte den var ok. Vi hade ocksa pa vag till festen stannat till vid en affar som jag visste hade Annas pepparkakor. Sa lite glogg och pepparkakor fick aven jag sadar dagen efter Lucia.
Men helt plotsligt pa festen, efter en ol, kande jag inte for att dricka mer och Justin borjade med att gaspa. Sa efter lite tv-spelade och kareokande sa korde vi hem i alla fall. Detta ar val bara annu ett exempel pa att en bra fest ar en spontan fest.
Vi gjorde alla aven en upptackt. Mitt i kareokandet, i den harliga laten Coapacabana stannade vi alla plotsligt till nar vi insag att texten till laten ar helt tragisk och handlar om ond, brad dod. Alla sade nastan i kor; “this is a horrible song”. Vi hade alltid trott att det var en sang om de harliga standlivet i Rio de Janerio. Men man lar sig nagot nytt…
Det var valdigt skont att somna och vakna i sin egen sang konstaterade vi bada i morse aven om tuppen holl konsert som vanligt.

Sorken, Dec 15, 2007 | 1 Kommentar