Friday night, date night
Det kan vara sa att det ar mer traumatiskt for foraldrarna att lamna sina barn forsta gangen an vad det ar for barnet. Det beror i och for sig pa barnets alder, kanske. Vi lamnade ju Stella hemma en gang i somras och gick pa spelning utan storre trauman. Men nu ar hon mer medveten om vad som hader och hon ar i aldern for separationsangest, tydligen ar jag det med.
Jag och Justin skulle pa var forsta dejt pa valdigt lange igar. “Dinner and an movie”-konceptet men i omvand ordning. Vi tankte om vi skulle sitta och se en film i nastan tre timmar (Avatar) sa ar det otaktiskt att ha en full mage och blasa.
Vi blev av-vinkade av Stella och farmor Janet. Jag borjade tjuta i bilen och sa “go go go” till Justin annars hade jag hoppat ur bilen och stannat hemma. Jag kunde se i Stellas ogon att det arbetades som ett troskverk dar bakom. Hon undrade vad som pagick. Nar det hander nya saker for henne som nar okanda borjar prata med henne sa bli hon helt blank i ansiktet, stirrar och registrerar vad som hander och bestammer om hur hon skall reagera. Med framlingar sa kan hon stirra i flera minuter innan hon “kommer tillbaka”” och ler eller atergar till det hon holl pa med. Hon bestamde sig for att det var ok for de hade en toppenkvall hemma och hon somnade vid vanlig tid (sju) vaknade vid tva for nattamat och vaknade slutligen vid sju i morse.
Det var trevligt att vara pa dejt men mitt i filmen borjade jag tanka pa Stella.
Efter filmen hade jag onskat “fish and chips” och en guiness. Det fick jag pa en pub som heter “Ye olde Kings Head” i Santa Monica. Vi kande oss otroligt busiga som var ute bland folk nar det var morkt ute och inte var hemma forran 23!
Vi hamtade forresten Justins nya galsogon pa vagen. Sa nu kan han antligen se.
Sorken, Jan 16, 2010 | 1 Kommentar