Friluftsliv

Jag forstar inte riktigt hur vi klarat oss innan. Fran det att Stella kanppt traffat nagra andra barn eller att vi knappt varit ute nagonting forutom med bil sa ar vi nu ute flera ganger om dagen. Inget negativt alltsa. I eftermiddags nar jag satt i sandladan (vi har en lekplats nedanfor balkongen i princip) sa sag jag pa henne och hur naturligt allt ar for henne med andra barn och att leka ute och springa omkring. Tankte pa att hon brukade vara “inlast” i Malibu med oss och djuren. Jag tror inte att hon brytt sig nagot speciellt da hon inte vetat nagot annat. Tank om vi stannat dar.

Jag ar aven forundrad over mig sjalv och hur snabbt man slinker in i rollen som sandladelekande mamma som leker och pratar med allt och alla. Jag har tankt pa det innan, hur det funkar, da jag inte gillar andra, frammande barn och tycker att hela mammagrejen kan vara sa helig och hysterisk. Jag var lite radd att jag skulle vara anti och agro. Men jag ar som ett solsken.

Sorken, Jun 6, 2010 | 3 Kommentarer