Hemvandare?
Daliga nyheter kommer alltid som en bomb. Det i sig ar ingen nyhet. Men man blir alltid lika chockad nar den kommer.
Det forsta man brukar gora ar att komma i kontakt med nagon man kan dela det hemska med. Man ar valdigt lyckligt lottad om man har flera i sin omgivning, om an pa hall, som man kan dela bade bra och daligt med.
I helgen hande nagot som jag inte kunde dromma om. Bomben slog ner igar morse.
Jag pratade med nagra i Sverige som jag kunde dela lite av chocken med. Pa eftermiddagen gick jag och Justin till en pub, satte oss i solen och drack ol. Till en borjan sa vi inte sa mycket. Jag satt bakom mina solglasogon och tankte.
Efter ett tag borjade vi bada pa samma gang prata om att det vi borde gora ar att flytta till Sverige. Narheten till nara och kara blir sa patagligt viktig nar nagot daligt hander. Igar var vi lite lobotomerade, men det enda vi kunde komma pa som var fordelen med att bo har var vadret. It’s always sunny in California.
Det spelar ingen roll om vi kommer vara fattiga och ha risiga jobb. De vanner vi har kommer vi ha tills vi ar 80 ar och dor och det ar bara daligt att vara ifran folk. De ar basen for ett dragligt liv.
Vi sa att vi har massa praktiska saker att tanka ut och att vi far prata mer om det under nagra veckor och se om vi fortfarande kanner det samma.
oj, det låter inte roligt! hoppas det inte hänt något allvarligt… kram!
oj. vad är det som har hänt? hoppas det löser sig till det bästa för er iallafall. kram.
VAD E DE SOM HAR HÄNT!!MASSA KRAMAR
Det var ju en liten bomb i sig. Jag tycker det vore mysigt att ha er hemma. Många kramar igen.
Det ar ingen fara med oss. Det har inte hant oss nagot utan en van i Sverige.Sota ni ar som bryr er. Tack
Kram på dig Frida! Saknar dig.