Knock me out

Igar tog jag och Justin en lang promenad. Vi vandrade upp till Justins mammas sjukhus och at lunch med henne, efter det fixade vi saker pa banken och vandrade mot affaren och sedan hem. En sammanlagd runda pa kanske en halv mil om man inte raknar med vandra runt i affaren och pa sjuhuset.

Redan pa banken borjade jag ma daligt men “snapped out of it”. Jag bar lite varor pa vag hem men inte sjukt mycket. 

Nar vi kom hem sa var jag tvungen att sova en timme medan Justin bakade chocolate chip cookies, vila lite till, och sedan lagade vi middag. Sedan var det kort. Jag var sa sjukt trott att jag inte visste var jag skulle ta vagen. Kunde inte sta, sitta, ligga, blunda, titta, andas och kunde knappt ga. Vid nio gav jag upp och sa att jag inte klarade av att vara vaken langre for att det var en plaga. Justin blev helt stalld for jag latsas som att jag ar nagon maskin som bara gar och gar och helt fortvivlat sa han att “jag skall ta hand om dig”. Jag stupade till sangs, forsokte halla alla sura uppstotningar i shack och sov i tolv timmar. Allltsa inte i strack, det hander inte i detta stadie. Jag vaknade varje timme for att ga pa toaletten. Idag kanner jag mig totalt bakfull och har ont overallt. 

Jag maste vilavilavila sa idag har jag “bara” sprungit i trapporna och tvattat. Hur gor man nar man vilar??? For nu sitter jag och tanker pa att stada badrummet.