Kom igen Frida

Veckan som gatt har varit som en emotionell beg-och-dalbana.
Att forlora en van har varit jobbigt. Sa klart och att vara sa har langt borta i synnerhet. Att inte ha traffats pa lange ar en annan omstandighet som gor allt trakigare. Man ar dum. Dum som tror att alla alltid kommer att vara dar, att man alltid kommer att ha tid for varandra. Att traffas. Poff, sa ar nagon borta. Jag har tankt pa honom mycket i veckan och pa saker man gjort tillsammans, dumheter och kul. Svart fortfarande att forsta att det hant.
I mitten av veckan sa borjade det bli allmant kant. Da var jag glad att jag inte var i Sverige. For da hande jag pa nagot satt behovt inse hur sant det var. Nu kan jag annu, lite inbilda mig att det inte ar sant.

Jag skall inte skriva om deta mer och forsoka rycka upp mig.

Sorken, Apr 6, 2008 | Skriv kommentar