Lalala… leda

Jag sade till Justin att han borde spela tv-spel, bara for att jag skulle sluta kolla pa jatte daliga tv program. Jag hamnar saklart pa internet och det ar annu trakigare. 

Idag har jag pratat med Lena pa Skype, vilket var lite markligt da hon inte hande fungerande kamera och mikrofon vilket jag hade. Sa hon sag och horde mig men skrev tillbaka i text. Varje gang jag fick nagot tillbaka sa lat det som en fisk. Blubb blubb. Mycket roligt. Typ sahar. “Hej Lena, vad gor du?” Svar: “Blubb blubb”.

Sa har vi haft den veckoliga lagenhets stadningen viket ar trevligt, efterat. Helst nar golvrengorningsmedlet luktar apple.

Jag har aven hittat pa en lek. En trakig lek, men den ar ett tecken pa min desperation och leda. Om man gar till ett evenemang pa Facebook sa kan man se vilka som skall ga. Ta till exempel Way Out West 2009. Man kan aven se hur manga gemensamma vanner man har. Det star ju. Da kan man, om man har tillrackligt med dotid som jag sitta och gissa vilka gemensamma vanner man har. Alltsa man kollar pa framlingar, manniskor man inte kanner, men som man har nagon eller nagra polare gemensamt med. Det kanske funkar battre for mig da jag inte har sa manga vanner. Annars kan ju urvalet vara valdigt stort. 

Nu skall jag nog lagga mig ner och lyssna pa en audiobok tills det ar dags att fixa middag.