Lunguistiska problem
Vi har tankt ut att det nar Stella kommer skall talas svenska med henne fran mitt hall. Det ar bra bade for henne och Justin. Han kan en hel del men anvander det mest som ett skamt pa grund av att han ar osaker. Jag ar val inte helt bra pa att peppa honom heller men jag vet att han forstar mer an han anar. Sa da kommer han att hora svenska ocksa dagligen och kanske kommer han bli mer modig och att det kanns mer naturligt att anvanda spraket.
Nu kommer ett stort MEN.
Harom dagen nar det var, detta ar mitt nya favoritord, inauguration, ordet finns ju pa svenska med och ar samma, vilket jag inte hade en aning om.
Men, i alla fall sa satt jag med bar mage och pratade med rakan och forklarade vad som hande och tankte att hon kanske till och med kan se. Min barnmorska uppmuntrar till kommunikation sa jag haller inte pa att bli galen.
Men det slog mig att jag talar engelska med henne redan och sa tankte jag efter. Jag var ju ensam hemma i tio-elva dagar och jag har en bojelse for att prata med mig sjalv och jag gor det pa engelska aven nar jag inte har Justin hemma. Jag menar att nar han inte ar hemma kommunicerar jag inte mycket med nagon pa engelska utan mest pa internet pa svenska, om det nu skulle paverka. Men tydligen inte.
Det kommer att bli svart.
Sorken, Jan 23, 2009 | 1 Kommentar
det är nog bara en vanesak! nu pratar jag ju inte engelska varje dag som du, men jag försökte prata engelska med en (engelsk) bebis en gång och det kändes väldigt konstigt – man pratar ju liksom inte om samma saker som med vuxna och “bebissnacket” föll sig mycket mer naturligt på svenska, liksom barnsånger… så det kommer nog gå bra! det är nog värt ett försök iaf