Saker som hon gor
Jag pratade med Petra idag pa msn och paminde mig sjalv om en marklig foretelese som utspelade sig i mitt liv.
Aret var 1984 kanske, i alla fall runt dar nagon gang ioch platsen ar Nodinge. Jag gar pa hogstadiet.
Av nagon anledning sa blir det helt hysteriskt inne att sticka. ALLA tjejer och vissa killar med for den delen gar omkring i fargglada egenhandigt stickade mohair trojor. Sa fort vi hade rast sa satte vi oss i kafeterian eller i nagot uppehallsrum, tog fram vara stickningar och satte igang.
Markligt.
Jag minns aven en annu markligare sak. Jag har gjort manga konstiga saker under aren men denna skyller jag pa tonars- (fyll i valfritt ex angest, dumhet, forvirring).
Jag hade stickat efter ett valdigt avancerat monster. Det var linjer, falt och markliga farger. Jag var mycket stolt over mitt verk och minns att de olika sektionerna skulle sattas ihop men jag hade inte tid eller kunskap, kommer inte hag vilket, att gora detta sa jag tog min haftapparat och haftade helt enkelt ihop den och gick ut. Jag minns att jag verkligen ville ha pa mig trojan den kvallen sa det kanske var disco pa gang.
Detta paminner mig aven om att jag en gang istallet for att satta gummisnoddar i slutet pa mina flator satte tejp.
Vad var det for fel pa mig? Varfor stoppade ingen mig?
Sorken, Dec 2, 2008 | 2 Kommentarer
jag tycker det var skitroligt, leve din fantasi Frida,
HAHA! Och jag då – som stickade en … PLÅNBOK! Vi kanske ska ta upp våra skills igen. Eller inte. ;)