Stoša
Min faster dog i forrgar och begravdes igar. Det gar fort nar man ar katolik med begravningar.
Hon hade alzheimers sa hon har det nog battre nu an vad hon hade de sista tio aren av sitt liv. Hon hette Stoša och bodde i Italien i hela sitt vuxna liv. Vi brukade traffas varge sommar nar jag var liten, men jag hade inte traffat henne pa decennier. Man kan kanske tanka att det gor allt lattare. Det gor det kanske. Vad vet jag. Det ar jobbigt for att det inte blir nagot avslut. Innan har man alltid tankt att en dag sa kommer vi ses igen och da skall vi…
Sa helt plotsligt ar det for sent. Jag har inte sa mycket slakt och ingen som jag traffar eller har traffat pa manga, manga ar. Alla verkar do bort innan vi hinner aterforenas.
Sorken, Oct 8, 2009 | 1 Kommentar
Usch, kramar till dig.