The story so far
Nu ar Sorken tillbaka i staterna. Denna gang landade jag i markliga Malibu.
Resan var av maratonsorten men jag overlevde. Mycket pa grund av att jag pa det langa flyget fick sitta vid en utgang=ingen framfor mig. Fran dorr till dorr raknade jag till slut att det tog 24 timmar nastan exakt. Med en forsening i San Francisco och med Los Angeles trafiken.
Malibu kanns lite som Hawaii. Men utan kacklelackor och tuppar som gal konstant. Jag vaknade dock forsta morgonen av en ekorre som satt utanfor fonstret och lat. Han slutade och da satt han pa en gren och tittade pa mig. Trevligt uppvakanade. Det vimlar av surfare, inte i vart omrade men nere vi affaren som ligger vid en strand som kallas Zuma beach. Om ni har sett en Coca cola reklam dar det aker omkring en tjej pa rollerblades och det bubblar runt omkring henne sa ar den filmad dar.
Igar gick vi aven en lang promenad pa stranden har nere och Justins mamma blev valdigt vat nar vi trodde vi kunde springa ifran hogvattnet som kom in.
Jag vet inte men jag tror inte jag acklimatiserat mig annu till livet har. Allt kanns overkligt. Nar vi akte hit nar jag kom akte vi forbi Chers hus och pa vag till en mexicansk resturang dar vi skulle ata middag akte vi forbi McGyvers hus. De ar overallt och jag kan inte lata bli att bli starstruck och varje gang nagot liknanade hander saga nahaaaa.
Idag spelar de in ett avsnitt av CSI Miami ca 300 m nerfor gatan. Tydligen spelar man inte in det i Miami utan i Los Angeles med omnejd. Tur ar sa har vi en hund i hushallet som vi kunde anvanda som alibi nar vi ville ga ner och spana. Vi sag inga stjarnor men vi sag Horatio Caines bil som det star Crime Scene Investigator Miami Dade pa. Vi sag alltsa endast en kand bil. Hunden kanske behover ga ut igen nu. Det var ju flera timmar sedan.
Ifag har vi ocksa varit nere i Hollywood. Vi fikade bara snabbt men det kanns markligt att ga gatan ner och se Hollywood skylten konstant i bakgrunden. Som sagt var vi dar en kortis for Justins mamma Janet skulle till sitt nya jobb pa ett sjukhus dar och fixa lite. Sedan akte vi ner till det som ar det ursprungliga Los Angeles som da nar det grundades 1781 hette El Pueblo de Nuestra Señora la Reina de los Ángeles de Porciúncula. Det finns massor med sma Mexikanska affarer pa Olvera street och ett gammalt torg. Turistigt och trevligt. Jag gillade att de hade massor med Dia de los muertos saker som ser ut sahar och lite till. De hade forkladen, vaskor, ljus med. Jag gillar dom. Och sa var vi pa Union station som ser ut sahar och har skinnfatoljer i vantsalen. Jattefin ar den.
Jag har sakert glomt massor som har hant hittills men jag skyller pa jetlag.
Jamen då fick du ju den bästa platsen på planet och behövde inte den där sidan jag pratade om. Bra. Fint inlägg annars med länkar och allt. Roligt när man kan se vad du pratar om också. Konstigt med alla Grim Fandango gubbar – det var ju ett gammalt spel som jag minns ganska väl. Los Angeles verkar ha sina fina sidor. Det blir kul att hälsa på där så småningom..”The story so far” är den bästa låten freeheat gjorde.Vi saknar dig här i göteborg!
Vilka fina dödsgrejer! När jag var liten hade jag ett stort gummiskelett som hette Ragnvald som jag klädde i dockkläder och bäddade ner i en liten säng med fina broderade lakan som jag fått av min farmor. När hon sen skulle se hur fint jag hade gjort det fick hon en chock när en dödskalle stirrade upp på henne från docksängen.Saknar dig!
Ah vad sjuk du ar Lena. :)Dodskallesakerna ar jattefina. Jag ville ha allt emn mest en jattefint dodskalleforklade. Nar ni kommer hit sa skall vi dit och kolla.Ja det ar nog basta platsen pa planet Jens men det var jobbigt att hitta nagonstans att lagga sina saker som bocker och dyl.Jag saknar er ocksa!