Tre stick
Det var dags for en kontroll och lite vaccinationer for Stella. Igar vandrade vi ivag med sorgsna steg mot sjukhuset. Valdigt trevligt att nu ha sa nara till hennes lakare men jag hade angest over att de skulle ge henne sprutor och vi visste att hon antagligen skulle fa lite feber av en utav dom och ont dar de satte sticket. Vi hade dock laddat upp med Baby Tylenol en motsvarighet till barn Alvedon.
Hon var mycket duktig pa undersokningen, tittade mest pa alla nya saker och log lite. Jag var imponerad.
De vagde och matte henne. Hon har nastan fordubblat sin fodselvikt och vager nu 5760g och har vaxt pa langden till 58 cm. En okning med 9 cm. Kanske skall sluta att ata anabola. Haha.
Hon har gatt fran att vara i den lagre regionen av tillvaxtkurvan till de ovre regionerna.
Nu holl jag pa att skriva en lang utlaggnig om tillvaxtkurvan for barn for er som inte vet hur det funkar men det blev for traaigt sa jag tog bort det. Om ni ar intresserade sa kan ni lasa har.
Vi fick aven traffa nagot som maste vara en av varldens aldsta lakare. Hon var latt over 80 ar och bar en mycekt lustig peruk. Mycket trevlig dam dock som maste alska sitt jobb da hon fortfarande jobbar. Hon ar inte var lakare men va inne for att kolla lite. Jag fattade arligt talat inte riktigt varfor hon kom in.
Sedan var det dags for det mindre roliga, sprutorna. Usch jag mar daligt bara jag tanker pa det. Stella satt i Justins kna och jag satt pa huk vid henne och holl hennes hand och pratade. Hon tittade pa mig och log da stack han henne och hennes leende forbyttes till skrack. Kommer aldrig att glomma hennes ogon. De sade “Mamma varfor gor de sa har mot mig. Det gor ont och det ar ditt fel”. Sa kandes det i alla fall. Tre ganger stack de henne. Nu vet vi att hon inte hittills haft ont for det skriket har vi aldrig hort innan. Vi tillhor inte de som kan identifiera olika slags skrik hos vart barn. Men det dar skulle vi kanna igen. Avgrundsskri.
Sa fort vi gick ut fran rummet sa gav vi henne Tylenol och hon somnade ganska snart och sov och sov i fyra timmar till ca sju pa kvallen. Da vaknade hon med ett skri och skrek och skrek. Vi forsokte med att ge henne ett bad och det funkade for stunden men hon skrek igen nar hon kom ur badet. Till slut sa kunde vi ge henne mer Tylenol och nar det borjade verka sa somnade hon igen tills den slutade verka pa natten da hon skrek igen. Nytt Tylenol och hon somnade om.
Till slut pa morgonen vaknade hon med ett leende igen och krisen var over. Tills nasta gang.
Sorken, Jun 23, 2009 | 2 Kommentarer
vad duktiga ni var allihop! det är inte roligt med sprutor men det går ju över och är för "the greater good" som ni säger där borta ;)
Stella verkar ha lagt det bakom sig, så jag tycker mest synd om er. Starkt jobbat.