Tur att hon ar sot och underbar

Gick upp pa vart rum vid halv sju. Gjorde klar Stella for natten, hon brukar somna mellan halv sju och sju. Tankte att jag gar och lagger mig med samtidigt da jag just nu lider av svar somnbrist, nedstamdhet och halsont. Men lilla Stella Smella Bobella har nya talanger som hon inte riktigt kan hantera. Det har blivit nagot av en OCD. Hon kanner sig tvingad att krypa hela tiden och stalla sig upp (emot nagot sa klart) vilket gor att det inte riktigt gar att sova. Hon ligger pa rygg i sangen, rullar over till sovpostition, sidan for att somna in men Hepp! sa ar hon pa magen och kan inte lata bli att krypa ivag. Hon kommer inte sa langt sa hennes sang inte ar oandligt stor, blir frustrerad och gnyr. Och sa haller det pa.

Hon somnade till slut vid atta och vaknade igen vid tio i tio pa alla fyra. Somnade om efter en halvtimme ungefar vaknade igen vid fem i tolv. Da var hon jattetrott, frustrerad men med sprittande ben och kunde inte sova pa en timme.

Vid ett kommer Jeff’s yngtsta dotter Jennifer hem. Hon gar pa college men har inte sa mycekt vett i huvet sa hon pratar i telefon pa sitt rum (vagg i vagg med oss) i en hlavtimme ungefar. Stella vaknar inte men jag gor. Till slut lagger hon pa och jag kan somna om. Da ar det dags for Stella att “trana”igen.

Vid fem vaknar Janet och skall till jobbet och efter henne Jeff lagom till att det ar dags for Stella att ga upp for dagen.

Ar det inte meningen att man skall vara utvilad efter natten?

Till historien hor att Justin ar pa jobb road-trip. Han akte fran Oakland till Albuequerque/New Mexico. Jobbade dar och ar nu i Las Vegas och jobbar. Han berattade igar att han checkat in pa sitt hotel just, dar han fatt en lyx-svit pa the Venetian. Avundsjuk? Jag? Aldrig? I bet att det ar javligt tyst dar…